Veckans arkivinlägg: Reaktionära miljövänner

Vad är det för fel på ornitologer?
 
Är en fråga jag ställde mig i ett blogginlägg den 28 augusti 2007. Skrivet under min första sejour i Norge:

"Det är intressant hur ofta jag upptäcker att Norge är precis som Sverige (förutom högre löner och sämre mat...). Nu senast så såg jag ett program på NRK 1 där samma miljöestetiker gnällde som hemma. Fråga: Vad är det för fel på ornitologer egentligen? Finns det något medlemskrav där det står "för att bli medlem hos oss måste du vara emot all teknisk utveckling"?

Det var ett program som slog alla rekord i partiskhet. Det handlade om vindkraft, eller snarare om varför gnälliga bönder (i betydelsen landsbyggdsbefolkning) och fågelskådare är emot vindkraft. Programmet kännetecknades av fina naturbilder akkompanjerat av en sorts diskussion i monologform, fördelat enligt följande:
* 10% gnällig lokal företagare som menade att det vore illa för turistnäringen
* 10% gnällig ung kvinna som nu inte vill bygga ett nytt hus i sin hembyggd för att "hennes" utsikt blir förstörd
* 10% Fågelskådare som pratar på temat "jorden vi ärvde..." och hur viktig den och den platsen är för diverse fåglar
* 10% miljöintresserad ung kvinna som var för vindkraft
* 60% reporterns egna kritiska kommentarer som var ägnade till att knyta ihop de tre förstnämndas analyser.

90% av tiden vindkraftskritisk då. Värst var utan tvekan den gnälliga ung kvinna som bara hade diverse menlösa estetargument och diverse intelligenta kommentarer av typen: Vad gör några tiotals miljoner om vi som bor här får vår utsikt förstörd...

Så här, mijö är viktigt. Vi ska ha en jord i morgon också. Det stora hotet tror jag alla är överens om är den globala uppvärmningen och växthuseffekten. Att då motarbeta vindkraft och botniabana är inget annat än reaktionärt! Man sätter estetiska hänsyn och några fåglars häckningsplatser före det stora.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över det faktum att folk är lika tokiga i Norge som i Umeå?"

Räddad av fläsket

Ett senkommet tack till hjältarna som jobbar i vården:
Innan jag flyttade till Backa Röd bodde jag utanför Stora Höga i Stenungsunds kommun. Jag hade nyligen flyttat hem från en 13 -årig utflyckt till världsmetropoler som Umeå, Vilhelmina, Tärnaby, Longyearbyen och Gällivare.
 
Då bostadssituationen i Göteborg är som den är så flyttade jag in i en mysig och röd liten sommarstuga som stod på min fars tomt. Jag hade kallvatten och el, men inget varmvatten eller fast telefonledning. Det innebär bland annat att jag varje morgon behövde koka vatten för att få varmt vatten för att tvätta mig med.

En liten röd stuga på landet. Utsikt från soffan i rummet ut mot köket.

En sommarmorgon (14/6 2009) så gjorde jag detta. Jag klantade mig dock och försökte balansera en full kastrull med kokande vatten med en hand samtidigt som jag gjorde annat. Självklart misslyckades jag och tappade en nästan full (2/3) tio liters kastrull med kokande vatten över mig. AAAAAJJJ!

Brände mig ordentligt. Magen och mitt högra innanlår brändes så pass att det blev en tur till jourmottagningen i Kungälv. Då jag var ensam hemma så fick det bli en lite vådlig bilfärd insvept i lakan (kunde inte ha tyg direkt på huden). Så här i efterhand borde jag ringt efter sjukresa med taxi. Jag var inte lämplig som chaufför pga smärtorna.

Väl där så blev jag grymt bra bemött. Det är faktiskt lite tragiskt att medias negativa beskrivning av vården gör att jag blir lika förvånad varje gång jag blir positivt bemött. Stort tack till undersköterskorna Sofia och Veronika, ni tog hand om mig så bra och på ett helt avspänt sätt. Att stå mer eller mindre naken och kunna skämta om sin situation kräver faktiskt ett speciellt bemötande!

Inte minst så var det speciellt att jag insåg att jag kunde råkat mycket värre ut. Tack vare min övervikt så skyddade min mage ett visst organ... Jag brände sönder magen och mitt högra innanlår. Vad finns där emellan? Ja, just det. Hade jag varit smalare så hade det gått käpprätt åt h-vete...

Dessa undersköterskor kunde gjort sitt jobb formellt lika bra om de varit helt korrekta, utan medkänsla, men deras inställning gjorde skillnaden. Jag mådde så mycket bättre när jag åkte därifrån.

Ett stort tack till alla dessa hjältar och människovänner som jobbar i vården!

Nattvänstern på Backaplan

Lönehelg betyder också att Hisingsvänstern visar upp sig på Backaplan. Fika, kaffe och material är mer uppskattat än man kan tro av nattflanörer.
Vårt välfyllda bokbord vid 18 & 19-bussarnas hållplats. Foto: Adriana Aires
 
Kaffet är ett klart underskattat smörjmedel när det gäller att knyta kontakt med folk. De går fram och tar kaffe och passar på att ta något material eller ställa någon fråga. Det är riktigt kul att såna här gamla "hederliga" metoder fungerar i dagens moderna "twittervärld". Vi hade också tur med vädret - lite kyligt, men inte en droppe regn!
 
Flera intressanta frågor och bra diskussioner. Bland annat fick vi ytterligare ett argument* mot delade turer och hela upphandelshysterin. Systemet med ideliga upphandlingar av busstrafiken må pressa kostnaderna för trafiken - men det sker på chaufförernas bekostnad. Något av det bästa vi genomfört ihop med sossarna och Miljöpartiet här i stan är att vi bestämt att alla ska ha rätt till heltid och att de delade turerna ska bort. Det blir då lite märkligt när vi väljer att delar av den offentliga servicen INTE ska ha dessa rättigheter. Genom upphandling så frånhäver vi oss möjligheten att säkerställa en bra arbetsmiljö för de chaufförer som kör oss till arbeten och fritid och våra ungdomar och barn till skolan. Är det egentligen rimligt? Vad tycker du? Är det något vi i längden ska acceptera, eller ska vi göra något? Vad?

* De som kör delade turer, vill ju givetvis nyttja sin "meningslösa" rast så mycket som möjligt och åka snabbt hem. Åka buss t.o.r. jobbet EN gång om dagen är väl en sak- men TVÅ? Då kan de välja att åka bil och då blir det ju dubbel dos trängselskatt osv.
Visa fler inlägg