Menlös konferens

Sitter just nere i Bryssel på en klassisk "gemensam marknad löser allt" - konferens. Rubriken för konferensen är "Europas utmaningar kan inte vänta" - Hur påverkar EU:s nystart den lokala och regionala nivån?
 
Denna "nystart" handlar alltså om att kommissionens ordförande nu är "folkvald" och att EU tar sig allt större roll och aktivare roll inom en lång rad områden, inte minst ekonomi och utrikespolitik.
 
Först gick en dryg halvtimme åt att SVD:s Teresa Kuchler någon sorts stand-up comedy som "introduktion". Officiellt skulle hon prata om det politiska perspektivet på EU-kommissionens rekommendationer för 2014. I praktiken så förklarade hon lite vad spetskandidat-systemet betydde och hur dessa kandidater för de olika grupperna (givetvis var hon inte kompetent nog att komma ihåg vänsterns kandidat, A Tsipras) jobbade, men inte mycket mer än så. Hon berörde lite om motsättningarna och hur det blir med en mer politiserad ledare av kommissionen som nu ser sig som ha fått ett ökat mandat. Annars var det mest menlösa annekdoter om hur många språk olika EU-toppar pratar...
 
Därefter var det dags för politik, men som vanligt dolt som något sorts "sanning". Detta stod Tom Snels, som är koordinator för Sverigeteamet vid EU-kommissionen. Han pratade mycket om EU:s arbete med den s.k. planeringsterminen och de frågor och synpunkter på vad olika länder behöver göra och vilka utmaningar de har. EU:s prioriteringar är kort sagt ökad konkurrenskraft. Detta ska ske genom det gamla vanliga receptet: Minska "onödiga handelshinder" och förbättrad utbildning och forskning.  Utbildning och forskning är ju ett intressant område där det finns stora utmaningar och stora skillnader i perspektiv. Det är dock hanterbart. Det oroväckande är dock det andra området. Där handlar det alls inte om några nyheter. Det ska bedrivas en stram finanspolitik och ett aktivt arbete mot handelshinder. När Tom redovisar detta låter det som självklarheter. Frågan är ju vad som ryms bakom dessa ord? Jo, det är samma destruktiva besparingspolitik som hindrat EU:s utveckling sedan länge. I dagens läge, med rekordlåga räntor i Sverige, så kan man ju snarare se att det finns ett behov av stora infrastruktursatsningar - för effektiva miljövänliga transporter som stärker hela landets utveckling, men också för ett nytt miljonprogram som löser trångbodheten och därmed underlättar för växande företag i storstäderna att kunna rekrytera personal. Dessutom får man igång hjulen och kan motarbeta den massarbetslöshet som finns i Sverige idag. Tom Snels verklighetsförankring visade sig när han sa att Sverige inte har några problem med arbetslöshet generellt utan bara för specifika grupper... 8 procent är alltså inget problem för en välavlönad EU-byråkrat. Det mest provocerande med det hela är att han står och presenterar politik, utan att vara politiker.
 
Ställde en fråga om det inte var samma gamla högerpolitiska önskemål från Vitboken om minskade miljökrav och arbetarskydd som räknas som "onödiga handelshinder"? Fick såklart inget vettigt svar, men bidrog åtminstone till lite dålig stämning.
 
Därefter var det dags för finländskan Heidi Jern, del av sysselsättning- och tillväxtkommissionärens stab. Hon var mer konkret än andra och pratade om EU:s nya investeringsplan och fonder som företag kan söka pengar på för spännande idéer. En ny sak är att dessa fonder inte längre ska vara låsta till länder etc. utan ska gå dit de gör "bäst nytta". Tillåt mig vara något skeptisk till att det där kommer bli transparant och effektivt! Förmodligen ett intressant föredrag för tjänstemännen.
 
Därefter var det dags för Pierre Schellekens, biträdande chef i klimat och energikommissionäres kabinett. Han presenterade här sin lösning för att effektivisera energisektorn, även om han också var inne på sedvanlig rysshatisk retorik med vikten av att göra europa oberoende från rysk gas. Lösningen här var så klart samma marknadsliberala lösning som med allt annat-  nämnligen - en gemensam marknad för el (surprise!). Där finns det utmaningar när det gäller lagstiftning och infrastruktur. Målet är att man ska ta den "lyckade" svenska avregleringen och göra den på EU-nivå så vi ska kunna välja el från Portugal om man vill, harmoniserade priser och så vidare. Enligt Pierre Schellekens så ska detta ge ett bättre tryck på miljöomställningar OCH lägre priser.

Fan trot. En gemensam marknad där medborgare och företag köper el fritt. Vår billiga vattenkraft ska alltså konkurrera och kunna köpas över hela europa. Blir elen verkligen billigare i Sverige? En sådan fri marknad som fundamentalisterna eftersträvar - kommer ALL el få lov att säljas? I så fall kan det ju bli hur illa som helst - ska man gradvis fasa ut kol och naturgas? Osv. Jag är osäker, men precis som tidigare pass så berörs inte det hela på ett mer politiskt plan utan mer allmänt om hur bra allting ska bli.
 
Sen avslutades det hela med en debatt, som var mer ett samtal mellan tre EU-kramare, nämnligen Fredrick Federley (c), Jytte Guteland (s) och Linnea Engström (mp).
Tre politruker som hyllar EU:s utveckling.
 
Bra med konferensen hittils:
- Jämn könsfördelning
- Stärkt mig i mitt EU-motstånd

Dåligt med konferensen hittils:
- Inget nytt - EU:s svar på alla frågor är mer marknadsliberalism och mer centralism.
- Mycket tveksamt att skicka en så stor delegation hit. Jag och den andre politikern kunde stannat hemma till skattebetalarnas glädje...
 

Liberal kritik av individualiserad föräldraförsäkring i ETC:

Idagens ETC lyckas fyra debattörer diskutera föräldraförsäkringen ur ett påstått feministiskt perspektiv UTAN att nämnda arbetsmarknaden med ett enda ord. Bara det är anmärkningsvärt och borde diskvalificera debattörerna.
 
Deras huvudlinje är att med en invidualiserad föräldraförsäkring så kommer massa barn behöva gå till dagis tidigare, alternativt att kvinnor får stanna hemma utan inkomst. De hänvisar till de blygsamma framsteg som de extra pappamånaderna har inneburit (20% av männen nyttjar dem- övriga fryser inne). 
 
Att det är problematiskt håller (v)i som är för individualiserad föräldraförsäkring med om. Det är ju just därför vi behöver ta ett större steg än att bara avsätta en månad till för männen. Barnen är vårt gemensamma ansvar. Bägge föräldrarna har ett ansvar att ta hand om barnets uppväxt. Tyvärr ser det inte ut så i dag. Det finns en tydlig koppling kring uttagandet av föräldraförsäkring och vem som tar ansvaret för senare sjukdom hos barnet genom att ta ut VAB dagar. Detta är extra intressant eftersom VAB-dagarna rimligen är mer problematiska än själva föräldraförsäkringsdagarna för arbetsgivarna. De sistnämnda är ju planeringsbara till skillnad från de förstnämnda.


Debattörerna och undertecknad har olika uppfattning om huruvida det är möjligt att få män att ta större del av sina barns första år. Foto: Köpt från Can Stock photos.
 
Debattörerna verkar också ha en väldigt märklig inställning till familjers förmåga att göra genomtänkta val och pappors ansvar för sina barn när de skriver: "De kvinnor som har barn med papport som faktiskt följer uppmaningen att stanna hemma är priviligerade. Vad händer med det kvinnor som inte är lika privilegierade? Det är inte svårt att räkna ut: Dessa kvinnor och deras barn förlorar en halv föräldraförsäkring, den som papporna inte tar ut."
 
Läs texten en gång till. KVINNORNA förlorar en halv föräldraförsäkring. Nej, familjen ställs framför ett val - vill de ha del av den FÖRMÅN som föräldraförsäkringen är så får de allt dela förmånen lika. Fädrerna ges ett reellt argument till sina chefer och kollegor - och även till sina fruar. Det blir tydligt att det inte är en förmån enbart för kvinnor!

Vi har krav och regler i alla andra socialförsäkringar - för att få sjukpenning ska man uppfylla alla möjliga vidriga krav, samma med a-kassan. Hur skulle vi reagerat om någon arbetslös sa "jag vill ha MINA pengar - ni ska inte lägga er i vilka jobb jag söker!" ? 

Väljer FAMILJEN att inte ta ut hela föräldraförsäkringen så får de ta konsekvenserna av det. Som barnfri så är jag gärna med och bidrar till att föräldrar kan få stanna hemma och vårda sina barn det första året. Vill de däremot omfamna en reaktionär syn på familjebildning får de allt betala det själva!
 
Sedan tror jag debattörerna missar en viktig skillnad i inställning. Jag tror att många kan tänka sig att offra två månader, men seriöst - vad är det för människor som offrar möjligheten att vara hemma i 9 månader med (nästan) full lön? Möjligt att en 3-delad försäkring också skulle nå över den kritiska gräns där arbetsgivarna inte längre tar för givet att kvinnor stannar hemma och att fädrerna inte skulle vilja missa de dagarna, men jag är övertygad om att en delad föräldraförsäkring skulle putta oss över det krönet. Detta utöver den viktiga signal det skickar till oss alla - barnen är ett gemensamt ansvar. Det är inte rimligt att unga fädrer jobbar övertid medan unga kvinnor går ner i deltid för att ta hand om hemmet! 
 
Man kan ju fråga sig om debattörerna i logikens namn därmed är emot de pappa-månader vi redan har - och om de är för vårdnadsbidraget också?

/Mikael Wallgren, vare sig forskare eller universitetsanställd, men vågar ha åsikter ändå!


Visa fler inlägg