Vikten av att ställa frågan

 
 
 
I morgon på Regionfullmäktigemötet i Västra Götaland så gör jag min premiär i talarstolen. Det gäller vårdens ansvar för att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor. Bakgrunden är en interpellation jag skrev. (ärende tre).
 
Kortfattat så handlar det om att en bekant till mig råkade illa ut under julhelgen och hon fick söka vård för skador efter glassplitter. Hennes pojkvän följde med till sjukhuset och fick redogöra för det hela då hon inte pratar svenska särskilt bra. Inte någon gång uppmanades han att gå ut så att sjuksköterskan kunde ställa frågor till henne i enrum.
 
Detta är mycket anmärkningsvärt, inte minst eftersom det i dag är väl känt att hemmet är den farligaste platsen för kvinnor. Varje år dör ca 20 kvinnor till följd av misshandel - 17 av gärningsmännen är bekanta till kvinnan. Av de 27056 fall av misshandel av kvinnor 2013 så utfördes 85% av män. 45% inomhus med en närstående förövare. (Källa: ROKS och NCK)
 
Det finns alltså en klar anledning till att WHO klassar det som ett utbrett folkhälsoproblem, men också som en kränkning av de mänskliga rättigheterna.
 
Inget av detta är nytt. Hemmet är alltså den absolut farligaste platsen för kvinnor - oavsett socioekonomisk ställning i samället. Ändå lever bilden av den avvikande, socialt missanpassade "främligen" kvar i media och i folks medvetande. Uppfattningar är seglivade - även om vi gång på gång får bevis som pekar i rakt motsatt riktning. Hagamannen är bara ett av många exempel på välartade familjefäder som lever ett dubbelliv.
 
Det är därför jag blev så illa berörd över att kvinnan i fråga inte fick frågor kring hur hennes skador hade uppkommit. Med tanke på hur vanligt det är med mäns våld mot kvinnor är det viktigt att VARJE vinna med misshandelskador ska få de frågorna. 
 
Det saknas heller inte faktaunderlag i frågan, ej heller direktiv från staten. Det senaste exemplet är föreskrift från Socialstyrelsen - SOSFS 2014:4. Som hittas på nätet: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2014-5-7#VM9BugZdKKo.mailto
 
Mitt huvudfokus i morgon är att få den ansvarige Jonas Andersson (Fp) att utlova att de nya direktiv som är på väg att tas fram i Västra Götalands regionen ska bygga på den enkla principen om att alla ska få frågan*. Ett sidospår i frågan är också om rätten till tolkhjälp och att man inte ska använda sig av anhöriga som tolkar.

Uppdatering efter själva "debatten":

Interpellationsvaret från Jonas Andersson (fp) var lite byråkratiskt. Emellertid blev debatten, eller snarare diskussionen bra. Jag fick fram mina själva poänger:
1) VARJE kvinna måste få frågan.
2) Det går inte att se vem som är kvinnomisshandlare.
3) Anhöriga ska inte tolka.
4) Hemmet är den farligaste platsen för en kvinna.
5) Ansvaret för att tydliggöra personalens ansvar ligger på oss politiker.

Detta utan att en enda av Regionfullmäktiges 149 ledamöter protesterade, invände, försökte hävda att det bara är invandrare som slår sina fruar - eller något annat patetiskt. Kort sagt: KD & SD satt ner och höll tyst, medan Fp, C och Mp sa vettiga saker. Bra premiär, skönt att ha invigt talarstolen med ett viktigt och ideologiskt ämne som jag kände mig hemma på.

* Min interpellation fokuserar på mäns våld mot kvinnor. Självklart bör alla som söker för misshandelsliknande skador frågas ut i enrum, oavsett kön eller vem man lever med. Då vi lever i ett patriarkalt samhälle har jag valt att fokusera på de kvinnor som lever tillsammans med män eftersom hela samhällsstrukturen står på den misshandlande mannens sida.