Att leva med speljävulen, del 1

Jag är spelberoende - hur det började
 Det hela började när jag gick gymnasiet (Burgården) och vi började tillbringa raster och håltimmar på bowlingfiket Valhalla. Ibland bowlade, men oftast fikade vi och spelade kort. Redan då stack jag ut genom att aldrig sluta när jag låg plus. Genom att jag levde med min ensamstående mor så fick jag dubbelt studiestöd (ca 1500:-) vilket borde gett mig alla möjligheter att leva ett bra liv. Istället spelade jag bort pengarna de flesta månaderna, först till mina klasskamrater, men ganska snart tog en av dem med mig till ett spelställe som hette "Karneval" i nordstan (finns ej kvar) som inte var så noga med 18-års gränsen. Var en spännande känsla av att sitta där som en vuxen och spela stort. Gick inte så bra, men genom att jag fortfarande bodde hemma och bara spelade med mina fickpengar så var det ingen katastrof än. Värsta händelsen var när jag fått extra pengar av min mor för att köpa en vinterjacka - ville köpa en sån där "pilotjacka" i skinn med fårull på insidan och de var ganska dyra. Självklart spelade jag bort pengarna och tvingades erkänna det för min mor. Skämdes som en hund när min låginkomsttagare till mor fick gå in och rädda mig efter det.

Flyttade sedan upp till Umeå och började plugga- mer pengar i omlopp (studielån) och också mer på spel, hade ju nu eget ansvar för hyra, mat etc. Höll spelandet i schack periodvis, men det spårade ur regelbundet. Lärde mig att betala räkningar och köpa in lite basmat det första jag gjorde för att säkra upp det nödvändigaste.

Hösten 1996 hoppade jag av socionomutbildningen och flyttade hem till Göteborg. Någonstans var det här problemen började på riktigt.

Avbrutna studier- flyttar hem
Flyttade hem till mamma, men fick ganska snart flytta till pappa eftersom min mors lägenhet på Pennygången verkade vara angripen av mögel då jag blev sjuk där. Gick arbetslös ett par månader då jag hjälpte till på det Café som ägdes av mig själv och ett par andra kamrater - Cafe Utposten (ligger där Café Publik finns i dag). Cafét hade tidigare hetat Café Kosmoskatten och drivits av Ung Vänster, men hade nu delprivatiserats helt enligt tidens anda! Caféet gick inte bra, vi var inga duktiga caffé-entreprenörer och caféet var mer som en fritidsgård än ett café. 

Att välja spel är också att välja en väg utan heder och med lögner och bedrägeri mot nära och kära.
(bild från http://www.freedigitalphotos.net)

Första förskingringen
Trots att jag inte hade några vidare inkomster (fick försörjningsstöd) så lyckades jag givetvis fortsätta att spela bort mina pengar. I desperation hände det också att pengar från kassan gick in i mina fickor. Inga stora belopp, men oerhört skamfullt eftersom de två som jobbade heltid med caféet inte fick någon rimlig lön, utan levde i princip enbart på ett "starta eget" bidrag som fanns då. Tycker för övrigt fortfarande att sådana bidrag är att snedvrida konkurrensen - att gynna nystartade företag på befintligas bekostnad... Hade också nu börjat besöka Spelberoendes riksförbund i deras lånade lokaler som Haga Församling (Svenska Kyrkan) ställt upp med.

1997 - Ett bra år - förutom missat bröllop
Därefter fick jag jobb på MC Donalds och det var helt okej. Det var vår ute och jag mådde ganska bra. Spelade mindre och solen sken. Sedan kom det som det en sämre period när jag spelade. I samband med detta skulle en gammal vän (CN) gifta sig. Hon hade i och för sig inte bjudit in mig till middagen, men till kyrkan. Jag och en annan gammal vän (UK) skulle åka dit tillsammans. Jag skulle möta honom inne på stan och åkte in till centralen lite tidigare för att spela. Självklart gick det dåligt och jag ville vinna tilbaka pengarna så jag ringde min vän och ljög ihop någon historia som var så genomskinlig att han måste ha genomskådat mig. I vilket fall som helst så hade jag ingen kontakt med vare sig henne (CN) eller honom (UK) under ett par år efteråt. Det sved hårt och är något jag gärna vill stryka under  - det är lätt att bara tänka på de ekonomiska konsekvenserna av spelandet. Det finns stora sociala konsekvenser där i mitt fall det har lett till lögner, svek och skolk från jobb & skola. Allt för att få tid och pengar för spelet.

Så här i början av min "karriär" som spelberoende så har alltså jag redan hunnit förskingra pengar, men var fortfarande relativt skuldfri och konsekvenserna främst av social karraktär. Alltså lögner, skuld och skam gentemot min mor och vänner. Dessa skuldkänslor gjorde att jag mådde ännu sämre vilket ökade lusten att fly in i spelvärlden.
 
 I nästa inlägg - flytt upp till Umeå igen, återfall och de första lånen.