Vårdens anonyma hjältar

Sitter i dag på möte med regionens Servicenämnd. En ganska anonym nämnd, som ansvarar för en ganska anonym verksamhet. Vi pratar om städ, måltid, telefonitjänster, transporter, tvätt och mycket annat. Vår personal är de som ser till att patienterna får ligga i rena rum, att de får näringsriktig mat och att de kommer fram till rätt person när de kontaktar sjukvården över telefon. Mycket viktig verksamhet som bara förutsätts fungera.
 
Utan servicepersonal skulle sjukhusen få slå igen inom 24 timmar. Har man med sig det så borde man också  både förstå vikten av det arbete som  de gör, men också respektera att de är en omisstlig del av sjukvården - och inget som kan skiljas åt genom att benämna det som något annat än "kärnverksamhet".
 
Idag fortsätter utbildningsinsatsen som vi hade igår. Bland annat ett intressant nytt perspektiv kring servicetjänsterna som jag tycker är sunt. I stället för att som tidigare försöka göra serviceverksamheten så lik det privata som möjligt, t.ex. vanlig kontorstädsföretag, så ska fokus ligga på att vara nära vården. Det innebär i klartext att i stället för att leverera in avkastning till regionen centralt ska mervärdet gå ut till verksamheten i form av mer resurser och bättre kvalitet för vården. Det innebär också att tanken är att de beställer "rent sjukhus" snarare än "städa två gånger om dagen". Det ställer stora krav på samarbetet mellan vår personal och vårdpersonalen när det gäller tilltro och förtroende till varandra.
 
Även om jag uppskattar infallsvinkeln så finns det utmaningar med det. Dels att den nuvarande "prislistan" för städ är tämligen standardiserad utifrån kvadratmeter - vilket inte tar hänsyn till hur sjukhusen är byggda, arbetsmiljö etc. Skillnaden mellan att städa gamla Sahlgrenska och nya Angereds närsjukhus är helt enkelt inte jämförbart. Samtidigt så har den tidigare "proffesionalieringen" av serviceverksamheten där vi försökt bli som de privata alternativen och bara städa det beställda etc. minskat tilltron till oss ute bland "kunderna"/vårdpersonalen. Om ett närmare samarbete kan förbättra denna tilltro.
 
En annan utmaning är att den nya styrmodellen införts väldigt fort, oklart ekonomiska effekter. Den största utmaningen är dock inget nytt, utan det är att få friskare medarbetare. Sjukskrivningsnivåerna inom städ och måltid ligger oerhört högt. Det är tunga jobb, men mer måste göras kring arbetsmiljön, men också kompetensutveckling, m.m. 
 
Spännande tanke: Inom tio år så utförs förmodligen merparten av korridorsstädet av robotar...
 
 Att gå på möten är ingen hälsokur... Särskilt inte på Bohusgården i Uddevalla. Vem kom på idéen att ha gratis* glass och godis på en konferensanläggning?
 

Sammantaget ett trevligt möte där fokuset låg tydligt på hur vi ska kunna stå upp för vår personal gentemot vården, hur vi ska bli bättre och mer effektiva, men skönt med frånvaro från borgerliga förslag om outsorcing och liknande. Vi får se hur det blir i framtiden, men jag är övertygad om att vår storlek är en styrka - både ur ett effektivitetsperspektiv och ur ett miljöperspektiv. Tror också vår storlek kan ge oss muskler nog att ta hand om vår personal på ett bra sätt - t.ex. när det gäller rätt till heltid, men även rehabiliteringsmöjligheter och sådant.
Ett mer positivt perspektiv är att kvinnornas löner är uppe i 97,3% av männens medellöner. Detta i lika jobb - inte likvärda, så det ser ju bättre ut än vad det är, såklart...

* Klart att de som hyr konferens och hotellrum får betala dessa gratisdonationer, i det här fallet skattebetalarna. I går kväll ville de också "bjuda" oss på en välkomstdrink. I enlighet med (v)åra regler rörande bjudalkohol avstod jag dock från den.

Vikten av att ställa frågan

 
 
 
I morgon på Regionfullmäktigemötet i Västra Götaland så gör jag min premiär i talarstolen. Det gäller vårdens ansvar för att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor. Bakgrunden är en interpellation jag skrev. (ärende tre).
 
Kortfattat så handlar det om att en bekant till mig råkade illa ut under julhelgen och hon fick söka vård för skador efter glassplitter. Hennes pojkvän följde med till sjukhuset och fick redogöra för det hela då hon inte pratar svenska särskilt bra. Inte någon gång uppmanades han att gå ut så att sjuksköterskan kunde ställa frågor till henne i enrum.
 
Detta är mycket anmärkningsvärt, inte minst eftersom det i dag är väl känt att hemmet är den farligaste platsen för kvinnor. Varje år dör ca 20 kvinnor till följd av misshandel - 17 av gärningsmännen är bekanta till kvinnan. Av de 27056 fall av misshandel av kvinnor 2013 så utfördes 85% av män. 45% inomhus med en närstående förövare. (Källa: ROKS och NCK)
 
Det finns alltså en klar anledning till att WHO klassar det som ett utbrett folkhälsoproblem, men också som en kränkning av de mänskliga rättigheterna.
 
Inget av detta är nytt. Hemmet är alltså den absolut farligaste platsen för kvinnor - oavsett socioekonomisk ställning i samället. Ändå lever bilden av den avvikande, socialt missanpassade "främligen" kvar i media och i folks medvetande. Uppfattningar är seglivade - även om vi gång på gång får bevis som pekar i rakt motsatt riktning. Hagamannen är bara ett av många exempel på välartade familjefäder som lever ett dubbelliv.
 
Det är därför jag blev så illa berörd över att kvinnan i fråga inte fick frågor kring hur hennes skador hade uppkommit. Med tanke på hur vanligt det är med mäns våld mot kvinnor är det viktigt att VARJE vinna med misshandelskador ska få de frågorna. 
 
Det saknas heller inte faktaunderlag i frågan, ej heller direktiv från staten. Det senaste exemplet är föreskrift från Socialstyrelsen - SOSFS 2014:4. Som hittas på nätet: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2014-5-7#VM9BugZdKKo.mailto
 
Mitt huvudfokus i morgon är att få den ansvarige Jonas Andersson (Fp) att utlova att de nya direktiv som är på väg att tas fram i Västra Götalands regionen ska bygga på den enkla principen om att alla ska få frågan*. Ett sidospår i frågan är också om rätten till tolkhjälp och att man inte ska använda sig av anhöriga som tolkar.

Uppdatering efter själva "debatten":

Interpellationsvaret från Jonas Andersson (fp) var lite byråkratiskt. Emellertid blev debatten, eller snarare diskussionen bra. Jag fick fram mina själva poänger:
1) VARJE kvinna måste få frågan.
2) Det går inte att se vem som är kvinnomisshandlare.
3) Anhöriga ska inte tolka.
4) Hemmet är den farligaste platsen för en kvinna.
5) Ansvaret för att tydliggöra personalens ansvar ligger på oss politiker.

Detta utan att en enda av Regionfullmäktiges 149 ledamöter protesterade, invände, försökte hävda att det bara är invandrare som slår sina fruar - eller något annat patetiskt. Kort sagt: KD & SD satt ner och höll tyst, medan Fp, C och Mp sa vettiga saker. Bra premiär, skönt att ha invigt talarstolen med ett viktigt och ideologiskt ämne som jag kände mig hemma på.

* Min interpellation fokuserar på mäns våld mot kvinnor. Självklart bör alla som söker för misshandelsliknande skador frågas ut i enrum, oavsett kön eller vem man lever med. Då vi lever i ett patriarkalt samhälle har jag valt att fokusera på de kvinnor som lever tillsammans med män eftersom hela samhällsstrukturen står på den misshandlande mannens sida. 
 
Visa fler inlägg