Okunnighet om begreppet "Frivillighet"

Smutsigt användande av folk i beroendeställning av Visita:
 
 Liselott Florén, kommunikationschef vid Visita med den T-shirt som organisationen uppmanar sina medlemsföretag att förse sina anställda med. Frivilligt, säger Liselott Florén... Foto: Arbetet.se
 


Läser på webb-tidningen Arbetet.se om nästa steg i arbetsköparnas involvering i valrörelsen. Sedan tidigare har vissa företag, däribland hamburgerkedjan Max, skickat brev med "information" om vad ett eventuellt regeringskifte enligt dem kommer att innebära. Visitas nya kampanj går ett antal steg för långt! Hur naiv får man egentligen vara? Liselott säger:

"– Vi tvingar ingen. Visita uppmuntrar medlemsföretagen till nära dialog med sina anställda. Men om någon inte vill ska det respekteras, det är vi noga med."

Varför Liselott Floréns försäkringar om frivillighet bara är en dimridå:
Det säger sig egentligen självt. Om chefen kommer och presenterar en åsikt så är du automatiskt i underläge. Vem vill säga emot chefen "i onödan"? Särskilt om du har en otrygg anställning (50% inom hotell & restaurang enligt HRF). Jag minns min förra chef på företaget jag är uthyrd till (alltså inte min riktiga chef- men hon som avgör hur länge jag får vara kvar där...) som på en fikapaus började prata om behovet av jakt på varg. Jag gjorde vissa invändningar om att hon hade fel - hon höjde rösten, jag tänkte "inte lönar det sig att säga emot". Jag rundade av utan att hålla med, men utan att säga mer och gick tillbaka till mitt skrivbord...

Detta gällde alltså en diskussion som inte på något sätt hade med jobbet att göra. Säg istället att du är anställd på timmar, jobbar nästan heltid, du försörjer dig som servitör på en krog. Du är under trettio, inte mycket livserfarenhet. Restaurangen har ingen fackklubb (de flesta restauranger har inte det). Chefen kommer och säger "ni ska ha nya T-shirts" samtidigt som hen lite kort informerar om vad den s.k. dubbelstöten är och vad den skulle innebära för företaget. Vem ställer frågor i det läget? Har man tur på företaget så finns det en sån där riktigt gammal veteran servitris på jobbet som, med 20 år i branschen både lyckats få fast anställning OCH tillräckligt med skinn på näsan för att våga bita tillbaka. Grejen är ju att det inte "bara" handlar om att "våga" stå upp för dina åsikter. Chansen är ju stor att den genomsnittsliga servitrisen/hotellreceptionisten inte har satt sig in i frågan sen tidigare. Kanske bara har en vag känsla av att "det här är ju politik, känns lite obehagligt".

Även om den anställde känner till frågan och har en åsikt - att med kort varsel samla tankarna och säga emot "på ett lagom sätt" när chefen kommer förberedd och presenterar något som självklart, det är minst sagt mycket begärt. Vi pratar ju inte om en värderingsfråga som högre skatt för de rika eller liknande - utan om något som jag är övertygad om att de flesta uppfattar som en detaljfråga. En detaljfråga som dessutom Visita driver med mycket högt tonläge och målar upp den som om den är helt avgörande för branschen. Titta gärna på deras kampanjsida för att få en bild.

Återigen - 50% av de anställda i branschen har en osäker anställning. Det positiva är att restauranger brukar tänka sig noga för innan de gör något som kan uppfattas som kontroversiellt och riskera sitt kundunderlag. Dock - EN enda anställda som känner sig tvingad att delta i politiskt propagerande mot sin vilja är ett oerhört stort demokratiskt problem.

Med detta sagt så finner jag det minst sagt märkligt att ovanstående kampanj inte med ett ord uppmärksammats på www.hrf.net eller på HRF:s twitterkonto, ej heller på min partikamrat Jenny Bengtssons twitterkonto. Särskilt märkligt eftersom Jenny Bengtsson är intervjuvad i artikeln. Hon säger:

– Arbetsgivaren leder och fördelar arbetet, säger Jenny Bengtsson, ordförande i HRF:s avdelning 2. I det ingår att bestämma arbetsklädsel. Så det är nog bara att ta på sig kampanjtröjan.

Även om syftet med uttalandet är att markera hur illa det är med kampanjen - att markera att de anställda inte har något val, så hoppas jag inte att de nöjer sig med ett sådant konstaterande. Om Jenny Bengtsson och Per Persson har rätt - att de anställda inte har rätt att vägra - då borde HRF omedelbart kalla till förhandling. Grundlagens rätt till att inte behöva ta ställning politiskt offentligt måste rimligen väga tyngre än kollektivavtalets skrivningar om att arbetsgivaren leder och fördelar arbetet. Dessutom måste de ännu tydligare ut i debatten - i media, men också gentemot medlemmar (och alla oorganiserade). Tidigare har fackets tidning Hotellrevyn beskrivit hur anställda tvingas lägga ut politiska pamfletter till exempel på hotellrum. Nu tar alltså arbetsgivaren det ett steg till och vill få anställda att bli reklampelare. Det är principfrågan som är det viktiga eftersom HRF rimligt nog* är för den lägre momsen på restaurangbesök (eg likställa det med matmomsen), men delar oppositionens inställning att sänkningen av arbetsgivaravgiften för ungdomar varit ineffektiv.

Jag kommer inte sätta min fot på någon restaurang eller krog där personalen går runt i Visitas politiska T-shirts. Inte för sakfrågans skull - utan för att jag värnar om verklig yttrande- och åsiktsfrihet.

* Rimligt eftersom det dels handlar om betydligt större summor för den enskilda restaurangen, vilket gynnar de arbetsgivare som ska ge deras medlemmar jobb och högre löner. Dels så finns det gränsdragningsproblem där färdigmat i affären enligt S+V ska ha lägre moms än dagens lunch i personalmatsalen. För mig är det ett val om att få in mer pengar till välfärden och då kan det nog vara värt det. Däremot har jag all förståelse för att facket gör en annan bedömning.

Förlust för SEKO - förlust för dig

SEKOs strejk handlar om vilken arbetsmarknad vi ska ha. Det är väl inte en hemlighet för någon att de senaste trettio åren har förskjutit makten från de arbetande till företagen, från människorna på golvet till chefer och byråkrater. Timanställningar, bemanningsföretag och andra osäkra anställningsformer breder ut sig. Med osäkerheten kommer tystnad och rädsla för att säga ifrån och med det kommer sämre arbetsmiljö och trygghet. Det finns en nollvision för döda i trafiken - när får vi en regeringen som bryr sig om de som alla de som dör på jobbet?

De senaste åren har ett antal företag sagt upp fast anställd personal för att ersätta dem med bemanningsanställda. Ett exempel var den uppmärksammade konflikten på Lagena. Vänsterpartiet har sen tidigare varit ute och kritiserat detta och krävt ett förbud mot att ersätta fast anställd personal med bemanningsanställda. Hitintills så kan jag tycka att fackförbunden kritiserat utvecklingen utan att fullt ut ta fajten.
 
Nu har äntligen något hänt. SEKO har ställt sig upp och sagt  - hit men inte längre. Man accepterar inte en drastiskt ökning av andelen timanställda på de fastanställdas bekostnad. Läs här vad konflikten handlar om i detalj. Det är oanständigt att Veolia försöker pressa sina kostnader på de anställdas bekostnad. Accepterar SEKO detta så finns det inget som hindrar nästa företag att lägga ett ännu lägre bud och försöka driva trafiken med ännu sämre vilkor. Kortsiktigt kan det ju vara tacksamt för det offentliga med billiga bud på kollektivtrafiken, men vad vill vi ha för samhälle? Det finns en anledning till att stödet för SEKOs strejk är så starkt bland allmänheten.
 
Stödet från andra fackförbund är också stort och ovanligt många sympativarsel är redan lagda. Jag tror att du gör rätt i att följa med i varslen noga. Eftersom konflikten inte handlar om lön utan om makt - "makten att leda och förleda arbetet" som det brukar uttalas så finns det heller inga enkla kompromisslösningar. Antingen viker SEKO ner sig och då kommer som ett brev på posten Veolias beteende sprida sig. Vi kommer få se ännu fler arbetsplatser där bemanningsanställda och timanställda ersätter den ordinarie personalen. Vinner SEKO och uppsägningarna stoppas och villkor för antalet timmar som får utföras av timanställda införs så kommer det dels ge råg i ryggen till övriga fackförbund och dels verka avskräckande för andra företag att genomföra liknande. Det är alltså betydligt mer än några enstaka arbeten eller enstaka miljoner som står på spel för Veolia. Det handlar om principer och om möjligheten till en total uppluckring av den svenska arbetsmarknaden!
 
Med det i åtanke är inte alla sympativarsel konstiga, inte heller att Folkpartiet rycker ut till Veolias försvar. Det är också därför som Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt tagit sig tid att prata med de strejkande i Malmö. De slåss inte bara för sig själva - de slåss för dig och mig! Arijan Kan, tågvärd och trea på riksdagslistan i Västerbotten skriver här om varför det är en viktig strid att ta.
 
 Foto: Vänsterpartiet i Malmö
 
Förbered dig på en lång och het sommar. Bor du i ett område där dina bussar körs av privata bolag som är anslutna till Almega? Putsa cykeln! Den här konflikten kommer inte ta slut i första taget. Principer är svårare att få företag att ge upp än att acceptera en lönehöjning! För SEKO och hela fackföreningsrörelsen handlar det om trovärdighet - har man nu äntligen tagit upp den kastade hansken så får man inte förlora. Minns besvikelsen efter kommunals snöpliga reträtt ur sin storstrejk för några år sen. Har facken råd med en upprepning? Det här är inte en fight som den svenska arbetarklassen har råd att förlora. Tyvärr verkar inte andra påstått "progressiva" partier förstå vikten av fajten.
 
Visa fler inlägg