Räddad av fläsket

Ett senkommet tack till hjältarna som jobbar i vården:
Innan jag flyttade till Backa Röd bodde jag utanför Stora Höga i Stenungsunds kommun. Jag hade nyligen flyttat hem från en 13 -årig utflyckt till världsmetropoler som Umeå, Vilhelmina, Tärnaby, Longyearbyen och Gällivare.
 
Då bostadssituationen i Göteborg är som den är så flyttade jag in i en mysig och röd liten sommarstuga som stod på min fars tomt. Jag hade kallvatten och el, men inget varmvatten eller fast telefonledning. Det innebär bland annat att jag varje morgon behövde koka vatten för att få varmt vatten för att tvätta mig med.

En liten röd stuga på landet. Utsikt från soffan i rummet ut mot köket.

En sommarmorgon (14/6 2009) så gjorde jag detta. Jag klantade mig dock och försökte balansera en full kastrull med kokande vatten med en hand samtidigt som jag gjorde annat. Självklart misslyckades jag och tappade en nästan full (2/3) tio liters kastrull med kokande vatten över mig. AAAAAJJJ!

Brände mig ordentligt. Magen och mitt högra innanlår brändes så pass att det blev en tur till jourmottagningen i Kungälv. Då jag var ensam hemma så fick det bli en lite vådlig bilfärd insvept i lakan (kunde inte ha tyg direkt på huden). Så här i efterhand borde jag ringt efter sjukresa med taxi. Jag var inte lämplig som chaufför pga smärtorna.

Väl där så blev jag grymt bra bemött. Det är faktiskt lite tragiskt att medias negativa beskrivning av vården gör att jag blir lika förvånad varje gång jag blir positivt bemött. Stort tack till undersköterskorna Sofia och Veronika, ni tog hand om mig så bra och på ett helt avspänt sätt. Att stå mer eller mindre naken och kunna skämta om sin situation kräver faktiskt ett speciellt bemötande!

Inte minst så var det speciellt att jag insåg att jag kunde råkat mycket värre ut. Tack vare min övervikt så skyddade min mage ett visst organ... Jag brände sönder magen och mitt högra innanlår. Vad finns där emellan? Ja, just det. Hade jag varit smalare så hade det gått käpprätt åt h-vete...

Dessa undersköterskor kunde gjort sitt jobb formellt lika bra om de varit helt korrekta, utan medkänsla, men deras inställning gjorde skillnaden. Jag mådde så mycket bättre när jag åkte därifrån.

Ett stort tack till alla dessa hjältar och människovänner som jobbar i vården!